Ännu en Dag Förslösad |

Ackergill

Wow, vilket ställe. Tänk dig ett ganska grovhugget litet slott mitt ute längs den steniga kusten. Lägg sen till ett torn. I det tornet sov vi i natt.20170720_103801.jpg

På vanliga hotell får man en enkel instruktion om hur man hittar sitt rum, här följde receptionisten med för att visa vägen. Och jag förstår varför. Det var knappt vi hittade tillbaka själva. Först gick vi upp för den ståtliga trappan i slottets foajé, men den slutade redan en trappa upp och där fick vi förflytta oss till nästa lilla trapphus. Trappan där gick upp ytterligare två våningar och vi tänkte nog att vi nått toppen av slottet. Men ack så fel vi hade. Vidare upp för en liten trappa och sen in i tornets vindlande smala trappa med två rep som räcken. Där, i en pytteliten korridor, låg Lady Louisa – vårt rum för natten. 20170719_174354.jpgRummet var superfint och med en vidunderlig utsikt genom tornfönstret. En riktig eldstad och gamla möbler och böcker, och i änden av rummet en gammaldags dörr. Innanför hittade vi ett stort och härligt badrum inrett i äkta engelska-romantisk stil. Lady Louisa (en av slottets tidigare ägare) hade varit mycket intresserad av insekter, och rummets tapeter gick därför i det temat. I två boxar hittade vi också två av hennes samlingar, fritt fram för oss att kika på och förundras över.

20170719_175112.jpg

Sarah hade anlänt kvällen innan och, till personalens stora förtjusning, börjat gråta när Cillian berättade att de skulle övernatta. Med hjälp av personalen lyckades vi sen smyga runt utan att bli upptäckta. När middag intagits slog vi oss ner i en av slottets salonger. En sån där salong man ser i typ Downton Abbey. Där drack vi gin och tonic framför en sprakande brasa och lyssnade på Isabellas moderna kompositioner på pianot. Runt om i slottet finns massor av saker och böcker som de gamla ägarna lämnat och det är fritt fram att läsa, röra och undersöka.

Fotor_150304639650095.jpg

När Sarah och Cillian avslutat sin middag berättade personalen att de tänt en brasa i salongen och bjöd de att slå sig ner där. Gissa Sarahs förvåning när vi stod och sjöng ”Ja, må du leva” när hon kom in. Det tog några sekunder, men sen grät hon igen. Och igen. Och igen. Vi räknade till 6 gånger bara den kvällen. Tror vi kan konstatera att det blev en uppskattad överraskning!

Back to Top

Write a Comment

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Menyer

Sidor

Kategorier

  • Blogginlägg