Ännu en Dag Förslösad |

Marknad 2017

Marknadsdag i Strängnäs. 5 timmar strosande med morfar, man och underbara barn. 

Issie njöt i piratskeppet och höll nästan på att somna i höstsolen. Adrian promenerade timme efter timme utan att gnälla. En kort stund fick han lift med pappa och morfar, men det har allt. 

Adrians ben var fortfarande för korta för att kunna gasa själv i radiobilarna, tur att världens bästa syster kunde hjälpa. Han styrde och hon gasade perfekt teamwork! 


Back to Top | 1 Comment

Jag vill bo i en zvamp

Väldens härligaste dag i skogen med Issie, Addie och Sara. Massor av svamp, fantastiska färger,  kantareller överallt. Matsäck i en glänta, harsyra och stensöta. Linda kikade förbi en stund. 

Ibland känns livet nästan för perfekt! 


Back to Top | No Comments

Redo för skola, förskola och jobb


Och vissa dagar är vi bara så söta att det behövs en bild! 


Back to Top | No Comments

St Magnus 

Isabella och Adrian kunde knappt andas, så spännande var det när vi smög med en guide som berättade historien om Orkneys egna helgon St Magnus. Härligt att de är så intresserade av spännande historier. Män som lurar varandra, som dödar varandra med yxor och ben som göms i en kyrkopelare under hundratals år. 


Back to Top | No Comments

Skara Brae

Dagens mål var stenåldersbyn Skara Brae på Orkneys västra kust. En makalöst vacker plats och en spännande historia. 


Under millenier har bosättningen legat skyddad i sanddynerna, men en dag vände vinden och byn såg åter dagsljus. 

Otroligt välbevarat och mycket spännande även enligt barnen. De gillade framförallt reproduktionen av ett boningshus. Det var fascinerande att se att stugans layout och utrustning inte skilde sig alltför mycket från en modern stuga. Visst, den saknade såklart vatten och el, men samtidigt hade den både bokhyllor och skafferi.

Sen var det också mycket pedagogiskt gjort med en tidslinje från själva museientrén till bosättningen. Varje meter symboliserade ett visst antal år, och redan efter de första stegen hade vi passerat både månlandningen och andra världskriget. 


Back to Top | No Comments

Vana destilleribesökare


Vet inte hur många destillerier det här gänget nu besökt, men det är i alla fall säker över 20 st. Fantastika ungar! 


Back to Top | No Comments

”Smooth and complex like a viking”. Så stod det som beskrivning av den lokala ölen på turistkartan vi fick tag på. Vi höll på att dö av skratt. Just mjuk och komplex kanske inte är ord vi normalt skulle ha förknippat med just en viking. 

Här  studerar Cillian och Dado kartan för att vi ska lyckas fördriva tiden med en utflykt i väntan på mat. Det visade sig att sen eftermiddag på ett regnigt Orkney inte lämnade så mycket att göra i turistbyrån mer än att glida runt med bilen och lära sig hitta. Eller jo, ett besök på Highland Park hann vi ju med också!
Utflykten blev precis så rolig som man gjorde den, och i vår bil satte den komplexa vikingen ribban. Som vi skrattade! 


Back to Top | No Comments

Vidare mot Orkney

Ackergill levererade till sista minut och vi fick en egen frukostmatsal bara för vårt ”lilla” sällskap på 10 personer. Sen kan man kanske säga att serveringspersonalen inte var den snabbaste vi mött, men vi hade så trevligt att det inte störde nämnvärt.

20170720_1352102110860695.jpgNu sitter vi på båten mot Orkney och har intagit vår matsäck bestående av amerikanska pannkakor, blåbär, jordgubbar, grädde och massa annat gott. Det kan behövas eftersom vädret idag är av det tråkigare slaget och vi strax innan vi åkte på färjan drabbades av regelrätt ösregn. Inte så farligt för de som satt i bilen kanske, men för mig (Alex) som var iväg och betalade biljetten resulterade det i genomblöta kläder. Det var inte mer än 50 meter att springa, men det räckte. skorna var det enda jag lyckades rädda eftersom jag helt enkelt tog av mig de och bar under tröjan.

share_temporary.jpgPå väg till färjan hade vi i alla fall lite mer tur med vädret. Vi stannade nämligen till vid Dunnets head, Scotlands nordligaste udde, och kunde ta en kort promenad. Utsikten där är slående, så det var lite sund att solen inte sken som förra gången vi var där. Har vi tur gör den det nästa gång!

 


Back to Top | No Comments

Ackergill

Wow, vilket ställe. Tänk dig ett ganska grovhugget litet slott mitt ute längs den steniga kusten. Lägg sen till ett torn. I det tornet sov vi i natt.20170720_103801.jpg

På vanliga hotell får man en enkel instruktion om hur man hittar sitt rum, här följde receptionisten med för att visa vägen. Och jag förstår varför. Det var knappt vi hittade tillbaka själva. Först gick vi upp för den ståtliga trappan i slottets foajé, men den slutade redan en trappa upp och där fick vi förflytta oss till nästa lilla trapphus. Trappan där gick upp ytterligare två våningar och vi tänkte nog att vi nått toppen av slottet. Men ack så fel vi hade. Vidare upp för en liten trappa och sen in i tornets vindlande smala trappa med två rep som räcken. Där, i en pytteliten korridor, låg Lady Louisa – vårt rum för natten. 20170719_174354.jpgRummet var superfint och med en vidunderlig utsikt genom tornfönstret. En riktig eldstad och gamla möbler och böcker, och i änden av rummet en gammaldags dörr. Innanför hittade vi ett stort och härligt badrum inrett i äkta engelska-romantisk stil. Lady Louisa (en av slottets tidigare ägare) hade varit mycket intresserad av insekter, och rummets tapeter gick därför i det temat. I två boxar hittade vi också två av hennes samlingar, fritt fram för oss att kika på och förundras över.

20170719_175112.jpg

Sarah hade anlänt kvällen innan och, till personalens stora förtjusning, börjat gråta när Cillian berättade att de skulle övernatta. Med hjälp av personalen lyckades vi sen smyga runt utan att bli upptäckta. När middag intagits slog vi oss ner i en av slottets salonger. En sån där salong man ser i typ Downton Abbey. Där drack vi gin och tonic framför en sprakande brasa och lyssnade på Isabellas moderna kompositioner på pianot. Runt om i slottet finns massor av saker och böcker som de gamla ägarna lämnat och det är fritt fram att läsa, röra och undersöka.

Fotor_150304639650095.jpg

När Sarah och Cillian avslutat sin middag berättade personalen att de tänt en brasa i salongen och bjöd de att slå sig ner där. Gissa Sarahs förvåning när vi stod och sjöng ”Ja, må du leva” när hon kom in. Det tog några sekunder, men sen grät hon igen. Och igen. Och igen. Vi räknade till 6 gånger bara den kvällen. Tror vi kan konstatera att det blev en uppskattad överraskning!


Back to Top | No Comments

Törnrosa och stormvindar

Dag tre på vår resa genom Scotland har bjudit på strålande sol och härliga vyer.2017-07-19 14.36.47

En sväng förbi några destillerier, såklart, men också en promenad runt Dunrobin castle. Ett fantastiskt Törnrosa slott. Om det inte hade varit för att det blåste regelrätt storm hade vi säkert kunnat stanna en stund och bara njutit. Som det var nu var Linda tvungen att hålla i Jonathan för att han inte skulle blåsa bort.

Efter Dunrobin reste vi vidare mot Wick och kvällens boende i Ackergill castle. Här ska vi om några timmar överraska Sarah Toll på födelsedagen. Hon har inte ens en aning om att hon ska bo här ikväll (tror att hon ska sova i tält), och ännu mindre att vi ska dyka upp.

 


Back to Top | No Comments

Menyer

Sidor

Kategorier

  • Blogginlägg